Jag antar att det sista jag skrev senast var som ett hån mot min hemby, det är inte på något sätt meningen FÖRLÅT. Jag växte upp där från att jag var 3 tills jag var 20. Många fina minnen såsåm pallning av morötter i pummeland, hundratals timmar på ishockey och fotbollsplan och för att inte förglömma alla krigslekar.
Då jag bodde veckovis kände jag en sorg på söndagarna att åka tillbaka till arbetslägret ( Kiruna ), känns tyvärr så även nu då man kommer in till staden, och samtidigt en otrolig lycka att åka hem till paradiset på fredagarna men jag antar att det är så att leva i en utopi, jag skickar härmed min starkaster respekt till er som orkar vänta ut våren och sommare RESPEKT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar